beautybyk

Gissa vad jag gjorde igår...ja va på museum med fågel!! Hehe många vet inte de här om mig men jag älskar faktiskt museum, särskilt historiska museum. Jag tänker att dåtiden har format oss till vad vi är idag och det är lite som att gå tillbaka i tiden :) Igår besökte vi iaf arbetsmuseum här i Norrköping. Jag älskar juh att jobba och är väldigt fascinerad av hur man jobbade innan maskinerna tog över typ. Men museet va mest en besvikelse tyvärr, där fanns inte mycket att se. Men vi hade kul ändå, jag låter bilderna tala för sig själva :P

Så ser det alltså ut när fågel och jag besöker museum. Eller nja, de här e dom lite "finare" bilder. Dom inte så "fina" bilder glömmer vi :P

Har ni några förslag? Något ni undrar? Önskemål? Kom igen! Nåt måste ni juh undra!! Hjälp mig nu snälla :)

Kom igen, fråga på nu medans jag kommer på något bra att skriva om :)

Under tiden kan ni besöka min älskade fågels blogg som ni hittar HÄR. Hon skriver om allt mellan himmel och jord och är sjukt rolig. Läs så kommer ni förstå varför jag älskar henne så mycket ;)

Två fåglar på stan <3

Jag är helt slut efter gårdagen! Min kusin är juh här från Kanada så vi åkte till Hageby centrum vid lunch där vi båda gjorde våra fötter, underbart skönt! Sen mötte vi upp fågel och åt, drack kaffe och hängde i solen. Vid sju mötte vi upp min kusin som överraska oss med en flygtur över hela Östergötland nästan! De va helt sjukt!! Inte mycket att se dock, typ bara grönt överrallt :P Men jag älskar att flyga så det va riktigt roligt :)

Ja, igår va en rolig dag full med äventyr. Idag blir en lugn dag på taket :)

Visste ni att jag älskar att rita? Jag gör verkligen det. De va faktiskt det som fick mig att bli makeup artist. Jag har alltid älskat att rita men jag är inte alls bra på att rita på papper. Det va min bildlärare i åttan som föreslog att jag skulle testa sminka någon. Hon tyckte jag hade den rätta känslan för färg och form men att det inte riktigt kom fram så bra på papper. Så jag testade sminka en kompis och det blev jättefint. Då visste jag att jag ville bli makeup artist.

Dock ritar jag fortfarande på papper ibland särskilt när jag har en viss känsla jag vill få fram, som på bilden ovan.

Glad midsommar kära läsare!! Nu tar jag ledigt från bloggen resten av dagen och eventuellt imorn för att umgås med familj, släkt och vänner som samlats idag :) Ha en underbar helg så hörs vi snart <3

Den här bilden hade varit väldigt fin och symbolisk om en viss person kunnat hålla armen i styr :P

En inte så glad jag som tänker "ta bort kamera jäveln!!!" :P Såhär såg jag alltså ut i onsdags förra veckan, på väg hem från Stockholm. Jag får jämt frågan "saknar du inte Stockholm?"

Jo, det gör jag. Hela tiden faktiskt. När vi va där kändes det som om jag aldrig lämnat de och jag kände mig hemma. Missförstå mig inte nu, jag älskar Norrköping och jag har accepterat att jag bor här nu. Men jag är född och uppvuxen i Stockholm, jag har mina rötter och minnen därifrån som inte går att släppa i första taget liksom.

Nu fick ni lite intressant fakta sådär på en torsdags morgon :P

Stannar nog hemma idag. Risken är stor att jag drunknar om jag går ut :P

Shit va fort tiden går. Nu har det gått en vecka sedan konserten men det känns som om de vore igår. Eller nja, de känns juh fortfarande overkligt :P

Jag ska strax göra mig iordning för att dra på ett möte och när jag kommer hem ska jag baka! Håll tummarna för att jag minns att lägga upp dagens outfit :P

Idag är det måndag, vilket innebär ärenden wuhuu! Jag vaknar gärna lite tidigare på måndagar, gör klart allt som måste göras så har jag resten av veckan fri från sånt :) Så idag måste jag ringa lite samtal först och sen träffa fågel för en fika på stan :)

Ledsen att jag vart lite frånvarande men har inte riktigt hunnit tillbaka till verkligheten ännu. Jag ligger nånstans i mitten typ. Jag har inte fattat ännu att jag sett Linkin Park live, det kändes konstigt att skriva den 17:e i rubriken. Nu ligger den 14:e juni bakom oss...skumt :S

Nåja, nog om mina konstiga tankar :P Idag ska jag iväg på ett litet möte, vet inte när jag kommer tillbaka men tidsinställer ett inlägg som kommer upp lite senare :)

Innan konserten. Dubbelkollar för 114 556 gången att biljetterna är med :P

Vi kom fram till Stockholm strax efter klockan tre i tisdags. Gick direkt till hotellet, checkade in och lämnade våra grejer och drog till O´learys där vi åt och drack innan konserten. Kvart över sex började vi röra oss mot Globen. Det va sjukt mycket folk och fjärilarna i magen blev fler o fler ju närmre vi kom.

När vi kom fram till arenan och hitta våra platser märkte jag att sektionen bredvid oss va nästan helt tom. Stod man längst fram på den sektionen va man bara några meter från scenen. De va inget fel på våra platser, men dom där platserna va mycket bättre så jag höll öga på dom, ifall att :P

Halv åtta kom förbandet upp på scen. Trummisen va helt OK men resten lät förjävligt. Nu blev jag lite nojig, tänk om LP oxå lät sådär dåligt live? Klockan åtta hade dom spelat klart och meddelat att Linkin Park kommer upp om en halvtimma! Nu räknade vi alltså minuter. Jag hade myror i baken och kunde inte sitta still. Kan dom komma snart!

Halv nio hade dom fortfarande inte kommit upp och alla möjliga tankar dök upp i huvudet. Tänk om nånting hänt och dom måste ställa in? Samtidigt höll jag koll på sektionen bredvid, fortfarande tom. Folk blev ivriga, skrek efter LP.

Kvart i nio släcktes ljusen och det blev tyst. Helt plötsigt börjar några skrika. Jag tittar bort mot scenen och där, bakom scenen ser jag Rob gå mot scenen, följd av Chester och resten av bandet. Vi va tusentals personer som skrek av en och samma anledning. Linkin Park hade kommit upp på scen!

Någonstans inom mig har jag alltid vetat att när jag ser dom för första gången kommer jag gråta. Ändå kom det som en chock när jag kände hur ögonen tårades. Chester börja sjunga, jag titta bort mot sektionen, fortfarande tom. Nu jävlar! Jag drog med mig resten av gänget och vi hann fram dit lagom till "What i´ve done". Nu va vi så sjukt nära oxå! Vi sjöng med, skrek och hoppa som galningar vilken jäkla härlig stämning de va och hela tiden kunde jag inte fatta att jag faktiskt stod där och sjöng med Linkin Park!!!

Helt plötsligt stannar musiken upp, alla blir tysta. Och så börjar dom spela "In the end". Det va som att taket på arenan skulle explodera, inte en enda kotte där inne va tyst, alla skrek för full hals!! Mot mitten av låten, under refrängen sluta Chester sjunga och då kunde man höra hela publiken sjunga med. Jag fick gåshud.

När konserten va slut gick hela bandet runt och vinka till alla i publiken. Vi satt vid sidan av scenen längst fram på sektion B27. Vi skrek, vissla o hoppa. Kunde inte fatta att de va slut. Helt plötsigt tittar Chester upp mot oss och vinkar!!! Jag va tvungen att se mig om för att va säker men vi va dom enda som satt där och att de va oss han vinka till, fatta vilket minne!!!

Känsla just nu: Bitterljuv. Jag är överlycklig över att äntligen ha fått se dom live. Så lycklig att jag inte vet vart ja ska ta vägen. Men samtidigt lite ledsen ändå. Nu är det över liksom. Jag har väntat i elva år på det här och nu är det över. Men som min bror sa till mig igår, nu har jag en massa otroligt vackra minen att bära med mig livet ut. Jag kommer aldrig mer kunna lyssna på deras låtar som förr. Deras låtar känns ännu mer speciella för mig nu.

Och när jag tänker efter så är det knappast sista gången jag ser dom heller. Linkin Park är ännu mer grymma live och jag måste se dom igen!

Jag lägger upp fler bilder sen :)

Jag vakna med världens fjärilar i magen imorse. Imorn smäller de!! :D Är de normalt att va så nervös? Haha!

(bild lånad från google)

Dags att färga utväxt :)